Djurbloggar
Ok
Helt ärligt.
När jag RÅKAR hamna på en djurblogg får jag nästan rysingar i nackhåren. Vad är meningen med det här?
Att ha en babyblogg. Självklart. Det är kul för farmor och farfar som kanske inte bor så nära att kunna hänga med i svängarna.
hur trevligt som helst.
men vem bryr sig om Katten som heter Gustav som fick vit fisk till middag. det är ju helt banalt.
Kanske är det en social grej. Kanske är det ensamma människor som lever med sina djur och knyter kontakter via sin blogg. Men helt ärligt. Det borde väl finnas andra ställen att hitta vänner än i en blogg där man pratar som om man dessutom vore djuret. Det är ju faktiskt lite obehagligt. Jag älskar själv djur. Och dom tar nog upp ganska stor del av mitt liv.
Men jag börjar inte prata åt dom. Där går ju gränsen..
Exempel som är skrämmande.. http://blogg.aftonbladet.se/17499
Idag är det tisdag. Jag klättrar lite på väggarna för jag är hemma sjuk från jobb. Det är nog det tråååkigaste jag vet.
Jag sitter här och funderar på hur mycket jag ska dela med av mig själv här.
Assumptions is the mother of all fuckups
Så.
En av mina goda vänner tycker jag ska börja blogga här.
För han tycker min hjärna är lite förstörd och att det kommer ut en massa meningslöst skit från den. Samtidigt som det jag skriver ofta ändå är ganska genomtänkt..
Så hur får man ihop det?
Jag har en tendens till att vara väldigt provocerande samtidigt som jag är väldigt djup.
hela idéen kom till utav att vi satt och spånade på olika idéer till titlar på böcker som vi har. Vi ska tydligen skriva minst en bok.
Innehållet ska väl vara den oredgigerade sanning om alla ufon.. Mer om det vid ett annat tillfälle.
Idag är jag hemma sjuk. Det är något av det tråkigaste jag vet. För man blir inte friskare av att sitta hemma och glo även om nu alla "vuxna" tror det. iofs ser jag mig själv som en vuxen.. men inte som en "vuxen"
Nåväl. Nu är det kallt. Och solen lyser ute. Så jag tänker inte sitta inne längre.
Ska försöka skriva lite mer vettigt nästa gång..
mli
